Jag har hittat Jessika Gedins twitter. Läser den varje dag och tycker så mycket om. Hon är lite av min vuxen-idol skulle man kunna säga. Känns som att få ett litet brev varje dag. Eller i varje fall en post- it lapp. Hon skriver saker som:
Det här är en vagt vemodig dag. Som nyårsdagen. En dag med vidbränt rostbröd och stängda biografer och hotfulla istappar.
Förut var jag högljudd och självutlämnande, nu är jag ordkarg och privat. Fast det är inte jag som har ändrats, det är världen.
Det första jag gör på tunnelbanan: söker av vagnen efter snälla tanter som jag kan rycka i ärmen om jag får panik.
Dagens insikt: jag är inte alls vad jag äter. (Annars hade jag varit en tvesovlad macka med ost och lemon curd.)
Naturen ser ut som godis. Träden har sockergrenar och i parken sviktar marshmallowmarken under fötterna.
Och det bästa är att jag inte ens läst hälften av alla inlägg hon skrivit. Känner nån slags lycka över det hela.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar