Jag tänker att man får glädjas åt de små sakerna de här dagarna. Dagarna när snön faller ständigt, mina skor läcker in och kroppen inte riktigt vill vakna upp efter sömnen. Jag dricker vin och äter ostcrepes med Ida, går kvällspromenad halva vägen hem. Ser fram emot kaffet på morgonen, skrattar år Hanna Hellquists engelska med stark värmlandsbrytning på radion och blir glad när min killes låt spelas mycket där. När jag kan ta det lugnt på jobbet och liksom känner mig såpass hemma där att jag skulle kunna gå barfota och med rufsigt hår. Typ. Dagarna när jag har en massa uppdaterade bloggar att läsa när jag kommer hem, när jag ska dricka mitt nyinköpta te och sen laga Leilas pasta till David. Kolla New York I Love You och planera för och glänta på framtiden. Och våren såklart. Och så tänker jag att de här sakerna är ju faktiskt inte så små, de är stora och bra och det som blir jag och det som blir februari just det här året. Som jag kanske inte kommer minnas och älska om ett år eller tio år men som jag borde minnas och älska. Idag och om ett och om tio år. Om ni förstår vad jag menar.
3 kommentarer:
Gud vad fint! Har läst tre gånger på raken. Magiskt. Livet!
Jag tänker också så, att jag ska minnas och bevara och vårda de små sakerna. Att det är någonting man kan lära sig. Idag är jag glad för min nya morgonrock, att vara inbäddad i en mjuk värld av bomull.
frida: fint. tack! visst är det coolt när man tänker på det helt allvarligt och liksom ser allt. längtar tills imorgon och dig!
sofia: åh morgonrock. värsta mysigt! jag tror också man lär sig. det är ett sjukt bra mål. kram.
Skicka en kommentar